Kleonora huttrade under oljeduken. Hon funderade åter igen på om hon kunde kalla på eldens värme för att sluta frysa. Nej, det var för riskabelt. Hon var inte säker på att hon kunde hålla kontrollen. Inte för att elden skulle skada henne, men Talmino hade varit mycket tydlig om vad som skulle hända om hon blev upptäckt där i hamnen. Dessutom kunde man ju inte veta var crutan på rymmen var nu för tiden och hon frös hellre än att bli sprängd i småbitar.

Hur lång tid kunde det ta att ordna passage? Talmino verkade ju ha djupa kontakter som hon aldrig anat. Säkerligen kunde han ordna passage på något av handelsskeppen mot kontinenten. Kanske till och med mot staden O. Där sades magikerna vara kunniga och välaktade. Inte som här i Tricilve där alla som inte sökte guldets klang sågs som suspekta. Som om inte kunskapen var en mångdubbelt större rikedom än något som den där hyndan Kastyke kunde skänka.

Regnet tilltog i styrka och luften fuktades även under den skyddande oljeduken. Hon kikade försiktigt ut. Människor hade börjat röra sig i hamnen och gryningsljuset kunde inte vara långt borta med tanke på himlens rodnad. Var höll han hus? Han hade lovat vara tillbaka innan gryningen. Hon stålsatte sig vid tanken på en resa ensam mot kontinenten, men sedan såg hon honom komma längs kajen, men… vem hade han med sig?