Jag har haft mycket tid att tänka sedan far dog och jag drömde om Spizter na Krist. Nya vägar verkar öppna sig framför mina fötter, belysta av flammande facklor som viskar till mig. Jag har börjat smyga mig ut om natten när min idiotiske bror inte märker att jag är borta. Sorgen efter far har blivit min sköld som jag kan gömma mig bakom. Jag vet dock inte hur länge den håller och jag måste ha ett alternativ när Renodo försöker gifta bort mig med unge di Collina. Spitzer har kanske visat mig en väg. När jag är ute så känner jag mig mer levande och jag lär mig mycket om staden och dess tama eldar. Inte alla av dem är nöjda med sin lott.

Saker hände

Sedan hände andra saker. som t.ex. att väskor packas.

Under tiden är Kleonora ute i Tricilve utan familjens vetskap. Natten är lite sval, men hon har elden brinnade inom sig och känner inte kylan innan hon plötsligt upptäcker ett par personer som följer henne. Finns det dessutom inte andra skuggor framför henne. Elden slocknar och en kall kår letar sig upp längs hennes ryggrad, men sedan påminner hon sig om att det inte tillstår en Magi att frukta vanliga stadsbusar. Dock kan det kanske vara klokt att inte vandra rakt in i dem. Kleo försvinner iväg in i en gränd, men busarna kommer efter. hon börjar springa. Det gör de också. Hon svänger in i en annan gränd och ser andra busar löpa längs med hennes rutt. De ropar åt varandra och hon inser med en sjunkande känsla att de vet vad de håller på med. Hon kan inte komma undan.

Till sist är hon fångad mellan två grupper och lyckas inte på något sätt styra sin tunga. Efter att ha grovt förolämpat männen, men misslyckats med att skrämma iväg dem så lyfts hon upp och bärs mot brunvattnet. En isande näve sluter sig runt hennes hjärta. Ingen kan simma i brunvattnet. Träcket är likt kvicksand. Allt sjunker förr, eller senare. Varför var hon tvungen att prata. Varför?!

Värmen kommer oförberett. Hon greppar sin ilska och slungar den mor männen som håller henne. Plötsligt fattar deras ärmar eld. Chocken gör att de släpper taget och hon springer kvickt iväg. Bakom sig hör hon skrik och när hon kastar en blick över axeln försöker en av busarna släcka sig med brunvattnet. En kall blå eld löper kvickt över vattnet och männens panik tilltar medan Kleo springer därifrån på kvicka fötter.

Sedan snackades det om familjen di Spenzo bakom lyckta dörrar och ett kontrakt blev upptecknat.

Sedan skrevs det ett brev som ankom.

Sedan knackade det på dörren och Talmino tog med sig Kleo ut bakvägen (eller kanske över taken).

Nicolina är nere i hamnen, drar runt och letar efter en båt som skall kunna ta henne mot Karald för vidare transport mot Staden O. Allt för att komma bort från denna hemska stad! Letar sig fram till hamnkontoret där två tölpar till slut behagar svara på hennes fråga om vilka skepp som avgår mot Kareld. Svaret ”Kejsar Trefalgius” följs av ett rått skratt och en vagt utpekad riktning. Nicolina lyckas till slut fråga sig fram till skeppet ifråga och ropar så till de besättningsmän hon kan se på däck om att hon önskar tala med kapten om eventuell resa. Skeppet har onekligen sett sina bästa dagar, stanken ligger tung på skeppet och verkar inte ha svabbats de senaste åren. Kaptenen bjuder in henne i sin kajuta som stinker av piss och rök och undrar så vad den unga damen önskar resa? Nicolina pekar ut Staden O på sjökartan som ligger på bordet och får svaret – ”Resa dit, tre trakiner eller billigare resa och vi hjälper varandra, eh?”, Kaptenen ser med illa dold lyster på Nicolina som snabbt retirerar ut. ”Tänk på saken över natten” ropar kaptenen efter henne medan Nicolina hastar bort från det stinkande skeppet.

Samtidigt på skrotupplaget sitter Renodo på sitt rum och går igenom sin hädnagånge faders liggare. Då hör han hur en av pigorna ropar på honom, Mäster Sölve är på besök! Sölve, som är en av de andra familjernas överhuvud, kan man inte låta vänta så Renodo hastar ner. När han kommer ner i allrummet ser han att Mäster Sölve även har med sig Mäster Hane, ett annat familjeöverhuvud från kvarteret. Ute på gården går Mäster Halvtask och blänger mot dörren. Renodo drar sig till minnes att det varit något palaver mellan Mäster Halvtask och Mäster Hane tidigare. Renodo välkomnar så sina gäster och de skålar alla till minnet av Bernardo. När skålen avklarats undrar så Mäster Sölve försiktigt hur läget är? Går allting bra hos Herr di Spenzio? Var det sant att Herr Bernado dog av kopporna och det är ingen annan som är sjuk?

Renado förnekar att hans far dog av koppest men de andra tror honom inte, och tonen blir nu lite mera hätsk. Var det verkligen en brand på gården häromdagen? Varför har det inte anmälts till skrået? Sådan försumlighet kan äventyra hela kvarteret! Dessutom så går det minsann rykten om att Kleonora är en häxa, ögonvittnen finns, inte kan man låta en häxa springa runt fritt och förhäxa folk till höger och vänster. Sen hur är det med ryktet om att Bernardo inte mottogs av dödsriket och varför skickade Kejsaren sina kondoleanser till dödsvakan? Mäster Hane och Mäster Halvtask kan sedan inte hålla sig längre utan börjar argumentera om det misslyckade bröllopet mellan deras släkten och diskussionen spårar så ur fullständigt. Renodo står först bara tyst, förstummad av det som händer framför hans ögon när Mäster Sölve vänder sig mot honom igen – ”Och vad hände hos Blid&Mild, va, va? Var det häxan?” Renodo harklar sig och börjar förklarar lugnt och sansat vad som hänt och svarar på alla anklagelser med en bländande retorik som till slut lämnar både Mäster Sölve och Mäster Hane tyst och halvt övertygade. Mäster Halvtask ser sin chans att knäppa Hane på näsan och ställer sig på Renodos sida. Renodo övertygar till slut de andra att det som kvarteter behöver nu är enhet, inte mer splittring. Alla ondsinta rykten måste stoppas, Blid&Mild måste slängas ut från kvarteret en gång för alla och vi måste hålla ihop! Alla röstar för detta, sedan går de tre Mästrarna iväg i samlad tropp.

Renodo ropar till sig Talmino men innan de hinner börja prata om det som hänt så kommer Lucille, kokerskan och klagar över läget i hushållet. Hon vill ha mer betalt om hon skall fortsätta jobba i ett hushåll som har en häxa, minsann! Renodo lovar att allt skall bli bra, han har ett brev från Kejsaren själv som han tänker läsa upp för alla i hushållet senare mot kvällen men nu måste de återgå till sina sysslor. Lucille blir nöjd med det och går iväg för att handla på marknaden.

Talmino suckar tungt när han hör Renodos löfte och påpekar hur oerhört ogenomtänkt det löftet var, särskilt som det inte finns något sådant brev. Dessutom spelar det ingen roll vad det skulle stå i ett sånt brev, oavsett innehåll skulle det bara göra situationen värre. Renodo viftar undan Talminos invändningar och säger att det kommer ordna sig. Nu är det så att Renodo har ett litet jobb till Talmino, skulle det gå för sig? Vad, undrar Talmino.

Inget speciellt alls, svarar Renodo. Skulle du kunna leta reda på Blid&Mild och döda henne bara? Talmino bara tittar tyst på Renodo, svarar sedan ”Nej, jag har annat för mig” och lämnar sedan Renodo som ilsket stirrar efter Talmino.

Talmino ger sig iväg till Kejsarberget via sitt Cruta-gömställe där han tar med all Cruta utom en behållare. Vid Kejsarberget stoppas han av Kejsargardet men släpps in då han påtalar att han skall träffa Mäster Spinoza. Dörren till Spinozas residens öppnas av en blek man i livré och Talmino visas in. När Mäster Spinoza kommer in överlämnar Talmino Crutan och levererar den information han lyckats ta fram om den. De pratar sedan om det allmänna läget omkring Venderskaj. Spinoza är intresserad av att läget skall vara fortsatt instabilt, kanske det går att destabilisera det ytterligare. Förhoppningen är att det skall gå att locka fram Crutans originalägare om läget fortsätter vara osäkert. Talmino föreslår att man kan använda agenten inom ”Kronolabens Skugga” för att få det gänget att blanda sig i hela situationen.

Spinoza kommer sedan in på Danaldo, är det sant som det sägs att han är en sanningssägare? Talmino nickar och säger att det verkar så. Spinoza önskar träffa Danaldo, vilket Talmino finner vara en dålig idé men Spinoza ger sig inte och Talmino lovar att försöka ordna ett möte.

Något senare kommer en man in på gården, han söker Danaldo. Danaldo lyssnar på främlingen, tydligen önskar hans Mäster att möta Danaldo på värdshuset ”Tre Tuppar”. Danaldo går med på att möta denna mystiska Mäster som önskar träffa honom och de ger sig iväg mot värdshuset. Där får Danaldo träffa Mäster ”Kant” som erbjuder Danaldo att slå sig ner. Mäster Kant vill bara ställa några enkla frågor om Herr Danaldo inte har något emot detta? Danaldo går med på detta och de börjar prata om den munkorden som Danaldo tillhörde. De småpratar och Kant ställer ibland frågor eller påståenden som ibland är sanna, ibland inte och Danaldo kan vid varje tillfälle svara på om Mäster Kant talar sanning eller ej. När Mäster Kant verkar nöjd tar han så fram ett brev och skjuter över det till Danaldo. ”Detta är ett bekännelsebrev. Är det som står i det sant?” Danaldo läser det och svarar sen att det är sant. Mäster Kant tackar så mycket för Danaldos tid och ställer sig sedan upp för att lämna värdshuset men innan han går lämnar han en penningpung med sammanlagt tre trakiner i för besväret och en önskan om att kunna fortsätta deras samtal vid ett senare tillfälle.

När Danaldo kliver ut genom värdshusdörren sitter Talmino på bänken utanför och väntar. Han undrar om allt gått väl? Danaldo svarar jakande och de vänder och går tillbaka in på värdshuset då Danaldo vill bjuda på ett stop innan de går hem.

Nicolina kommer hem till sina föräldrars hus. Ytterdörren står öppen, mycket underligt då hennes far alltid brukar vara noggrann med att stänga och låsa. Hon går in och ropar på sina föräldrar men inget svar. Genom ett fönster ser hon Blid&Mild ståendes på andra sidan gatan. Hon, följd av några av sina män, kliver över gatan och in genom dörren och vänder sig sedan mot Nicolina. ”Dina föräldrar. De är i säkert förvar hos mig. Nu skall du och jag ha ett litet samtal och det är bäst att du gör mig nöjd med dina svar”. Bakom Blid&Mild knäcker en av männen sina knogar ljudligt.

”Du kommer inte komma ut ur staden utan min tillåtelse och den kommer du inte få om du inte gör mig glad och tacksam. Jag är låångt ifrån glad och tacksam just nu men det ska du ändra på! Eller hur, min lilla sparv?” Nicolina tittar sig förskrämt omkring men ingen flykt verkar vara möjlig. ”Du behöver bara svara på en enkel fråga, lilla flicka”, kraxar Blid&Mild, ”var ÄR MIN C RU T A!!” Nära till tårar så svarar Nicolina att hon inte vet. Hon får natten på sig att ta reda på det sedan är det slut med hennes föräldrar och försöker hon fly är det slut med henne också… Sedan får Nicolina gå.

Renodo står återigen framför gårdens folk. I hans hand håller han det brev han tänker läsa upp. Stämningen är högljudd och förväntansfull, vad är det som Kejsaren skrivit till Herr Renodo? De enda som fattas är Danaldo och Talmino som ännu inte kommit tillbaka. Renodo vill dock inte att de skall missa denna stora händelse så en av småpojkarna får springa iväg och hämta dem. Pojken springer så fort han kan till ”Tre Tuppar” och väl där springer han fram till Danaldo och Talmino och förkunnar med hög stämma att Renodo ska läsa upp Kejsarens brev, skynda er! Danaldo och Talmino följer med pojken tillbaka och de är i sin tur följda av ett stort gäng med nyfikna värdshusbesökare som inte vill missa denna begivelse!

Nu är det äntligen dags att läsa upp brevet. Renodo harklar sig och läser upp brevet som handlar om hur Kejsaren beklagar den stora sorgen och hur Bernado var en omtyckt och en god Trakorisk undersåte som gjort Kejsaren stolt. Efter att brevet lästs upp så hörs ett missnöjt mummel, var inte de Spinoza släkt med Kejsaren som de sagt? Och om nu Kejsaren står så nära Spinoza borde inte de inte kunna betala lite bättre, minsann? Renodo ser sig besviket omkring, det var inte så han föreställt sig att brevet skulle tas emot.

Dörren slås upp och Nicolina, med tårar i ögonen, kommer inspringande. ”Blid&Mild har mina föräldrar! Hon vägrar släppa dem om hon inte får Cru…….”. Nicolina tystnar abrupt när hon ser hur allas ansikten vänds mot henne.

FIN

Ermano tar med sig Talmino åt sidan efter de skålat för Bernardos minne. Påtalar att många sett ansenliga delar av di Spenzio familjen vid upploppet utanför Blid och Mild. Att hennes hus dessutom exploderat med hjälp av Cruta är utom allt tvivel. Ermano informerar om att det vore högst olyckligt om Talmino eller någon annan har något med denna Cruta att göra…

Mycket av morgonen hinner inte gå innan nekrostylister och gråterskor dyker upp och erbjuder sina tjänster. Renodo och Danaldo börjar köpslå med dessa om den kommande begravningen coh vad den får kosta. När köpslåendet avklarats och priser kommits överens om går dagen och Nekrostylisterna gör sitt jobb. Begravningsmässan förbereds med mat och inköp av öl. Gästerna kommer sedan och Renodo samlar alla på gården och håller ett hjärtvärmande tal till sin fars minne och för en ljusnade framtid.

Knappt har talets hållits färdigt innan en gong-gong låter och en procession av kåpklädda personer kommer in och ställer sig i en halvcirkel kring Bernardos kista. De nedlägger en krans och en av dem yttrar en mening på något främmande språk. Sedan slås gong gongen tre gånger och de lämnar gården i procession. Folket på gården blir chockade och snart sprider sig ryktet att det är Kejsaren själv som sänt sin aktning!

Under natten drömmer Kleonora om eldelementaren Spitzer och väcks bryskt av att dörren sparkas in och folk rusar in för att släcka den övertända sängen. Talmino lägger märke till att Kleonora verkar oskadd mitt i elden, kör ut alla och när uppståndelsen lägger sig slocknar elden av sig själv. Folks nyfikenhet släcks dock inte lika enkelt och under alla enträgna frågor erkänner till slut Kleonora att hon är pyromantiker med förmåga att kontrollera eldens kraft.

Dagen gryr och det är få som sovit på gården. Nekrostylisterna återvänder med sina rokarlar, det är nu dags att frakta Bernardo till sin sista vila på Andra Sidan. En procession bestående av den närmsta familjen följer med och de ser hur rokarlarna ror ut på fjärden.

Caravaggio di Collina dyker upp vid gården, han kommer för att anhålla om Kleonoras hand i äktenskap. Renodo är överförtjust och förhandlar både om hemgift och om trolovningens längd innan giftermålet. Kleonora, nu klädd i svart, åberopar dock rätt till att sörja sin fader i sex månader. Renodo blir mäkta irriterad på sin motsträviga syster…

Talmino får ett meddelande från sin Digeta Longa kontakt. Han skall leverera den återstående delen Cruta till Mäster Spinoza vid Kejsarberget.

Kleonora sitter i köket, sörjandes sin far och arg på sin bror. När Talmino sätter sig bredvid så lättar hon sitt hjärta, hon önskar att hon bara kunde lämna allt och få vara fri. Talmino förstår henne men vill inte låta henne resa iväg ensam. Just nu kan han inte följa med henne, men om hon bara har lite tålamod så kanske dagen kommer.

Ett rabalder på gårdsplanen får alla att samlas. Det är rokarlarna som kommit in och efter mycket om och men så berättar de att Bernardos kropp inte sjönk! Vad är detta för järtecken? Vill inte de döda ta emot honom?

Nicholina återvänder med Danaldo till ett hus i uppror. Renodo har piskat upp en hätsk stämning mot Carlina Blid och mild bland huskarlarna. Hon och Renodo går omedelbart i clinch om huruvida planen att plantera crutan hos Blid och mild är klok, eller inte men hon lyckas inte övertyga vare sig Renodo, eller Kleonora om det kloka i att vänta trots Danaldos hjälp.

Renodo och Kleonora marscherar iväg med sitt gäng och drar av någon anledning till sig lite rännstensungar som undrar vad som försiggår. Danaldo förklarar då allvarligt att man skall utkräva rättvisa av Blid och mild. Ryktet sprider sig som en löpeld och snart börjar en publik ansluta, en publik som Renodo till Kleonoras förskräckelse lyckas elda upp till lynchstämning. Distraktionen håller på att gå över styr. Kelonora försöker desperat få Renodo att hejda sin mobb, men han har helt gått upp i stämningen och tror förmodligen att han är härförare för en armé som skall storma en borg.

Under tiden avviker Talmino och Mino enligt plan för att försöka plantera crutan utan att bli upptäckta. De åtföljs av Nicholina och ett mindre gruff uppstår som slutar med att Mino får eskortera hem Nicholina innan han vänder tillbaka till Blid och mild. Under tiden skall Talmino försöka ta sig in för att plantera sin del av crutan. Mino tappar bort Nicholina och sprintar tillbaka, men hittar inte Talmino heller. Istället planterar han sin tub med cruta i Blid och milds dokumentkista under en hög papper.

Fullt krig har då redan utkämpats på Blid och milds tröskel och Renodos mobb står som segrare och plundrare. Under plundringens tumult faller ett fyrfat och en gardin fattar eld. När mobben inser detta flyr de rakt förbi Danaldo som försöker bilda en vattenkedja på en man. Snart är huset övertänt och alla har flytt utom Kleonora som känt en skyddande hand över sig medan hon lugnt promenerat ut ur huset med en trave böcker. Familjen di Spenzio retirerar bort från trampet av stadsvaktens stövlar då plötsligt åskan slår ned, eller snarare crutan slår upp. En gigantisk explosion river Blid och milds hus och kastar alla i närheten till marken.

Lätt chockade återvänder syskonen och den utökade familjen hem bara för att mötas av nästa kris. Renodo blir kallad till Bernardos kammare där han finner sin far fallen till marken lealös. Renodo kallar på Kleonora för hennes kontakter med läkekonstnärer. Kleonora, orolig av vad hon hör, vill undersöka Bernardo själv först, men Renodo trilskas och vill att hon kallar på Fellura La Merde. Till sist tröttnar Kleo och lovar att hon skall kalla på läkare (givetvis efter att hon undersök far själv, men för en gång skulle håller hon tyst om sina avsikter). Kleo tar sig sedan ned till Bernardo och kan inse att han är mycket illa därran. Han har slem i lungorna som vittnar om en lunginfektion och han har dessutom utvecklat böldsot med ett antal bölder som spruckit på höger bål straxt under armen. Han kommer inte överleva detta utan ett mirakel.

Ytterligare bråk utbryter inom familjen och två läger utkristalliseras. Talmino hjälper Kleonora att låsa upp familjens kassaskåp efter att Renodo vägrat betala för en läkare och de två beger sig för att hämta (läkaren). Under tiden har Renodo skickat efter Fellura och medan Kleo förhandlar med (läkaren) så anländer hon och börjar använda sin örtkonst på Bernardo. Detta leder till ytterligare konflikt då Kleo och (läkaren) återvänder då det visar sig att hon använt ett muskelavslappnade medel på Bernardos hosta. Kleo inser att detta leder kommer leda till att Bernardo drunknar i sina egna vätskor. Detta bekräftas av (läkaren) efter att de med Talimos hjälp skjutsat Fellura på dörren och Kleo inser att Bernardo inte kommer överleva natten. Hon ber (läkaren) att lindra hans plågor så gott det går och sätter sig att vaka.

Efter att (spåtant) skutsats på dörren tar hon sig till Renaldo för att beklaga sig över hur hon behandlats och avkräva honom betalning. Han övertalar henne med silver att innan hon går kasta en spådom över honom. Efter detta sätter sig Renodo att dricka medan hushållet en efter en samlas vid Bernados dödsbädd. Kleo skickar medvetet inte efter sin bror då hon är mycket vred på honom. Förmodligen kommer syskonens relation aldrig mer bli densamma.

En blek morgon gryr till sist över ett sörjande hushåll. Som väntat har Bernardo gått bort under natten och husmor vänder sig till Renodo för att höra vad husets nya herre önskar av hushållet. Renodo kråmar sig i sin nya roll och planerar redan för hur han skall kunna gifta bort Kleo för husets bästa. Kleo själv sitter hålögd vid sin frukost. Hon bär fortfarande smutsen från gårdagens brand i ansiktet och är i övrigt blek och utsliten. Hon har en mörk porter framför sig då hon för ovanlighetens skull beställt öl till frukosten. När hushållet som bäst förbereder Bernardos begravning bultar det sedan på på porten. Det är Ermano di Quagile, kvarterets vaktbefäl som inte är road av att ha blivit lämnad vid porten allt för länge stormar in i köket. Han informerar att di Spenzios är under utredning för inblandning i gårdagens brand och hävdar att det finns vittnen som sett Kleonora på plats. Efter en hetsig diskussion reser Kleo sitt huvud från gröten och undrar om inte Ermano borde erbjudas en öl för husets heder och Bernardos minne.

Nicholina får på omvägar reda på att Kejsarinnans agenter arresterat Usermanda och därmed verkar vara di Spenzios på spåren. Hon beslutar sig för att hon måste fly, men hindras av sin far och mor som försöker få henne att stanna hemma. Hårda ord följer och Nicholina lämnar ett krossat hem bakom sig när hon går mot di Spenzios för att varna dem.

…

Renodo di Spenzio börjar samla ihop folk för att tåga mot Carlina Blid och mild.

di Collina försöker imponera på Kleonora.

Inbrott på natten i di Spenzios förråd. En handske, tillhörande (var det Luis?).

Bernardo di Spenzio klagar på trött och gammal kropp. “Morgonpissan är trög som Doklatke”.

Crutan hittas.

Carlina Blid och mild ska vräka skräddare Fule. Bernardo vill att Renodo ser till att man kommer över bra grejer till bra pris.