Nicolina är nere i hamnen, drar runt och letar efter en båt som skall kunna ta henne mot Karald för vidare transport mot Staden O. Allt för att komma bort från denna hemska stad! Letar sig fram till hamnkontoret där två tölpar till slut behagar svara på hennes fråga om vilka skepp som avgår mot Kareld. Svaret ”Kejsar Trefalgius” följs av ett rått skratt och en vagt utpekad riktning. Nicolina lyckas till slut fråga sig fram till skeppet ifråga och ropar så till de besättningsmän hon kan se på däck om att hon önskar tala med kapten om eventuell resa. Skeppet har onekligen sett sina bästa dagar, stanken ligger tung på skeppet och verkar inte ha svabbats de senaste åren. Kaptenen bjuder in henne i sin kajuta som stinker av piss och rök och undrar så vad den unga damen önskar resa? Nicolina pekar ut Staden O på sjökartan som ligger på bordet och får svaret – ”Resa dit, tre trakiner eller billigare resa och vi hjälper varandra, eh?”, Kaptenen ser med illa dold lyster på Nicolina som snabbt retirerar ut. ”Tänk på saken över natten” ropar kaptenen efter henne medan Nicolina hastar bort från det stinkande skeppet.
Samtidigt på skrotupplaget sitter Renodo på sitt rum och går igenom sin hädnagånge faders liggare. Då hör han hur en av pigorna ropar på honom, Mäster Sölve är på besök! Sölve, som är en av de andra familjernas överhuvud, kan man inte låta vänta så Renodo hastar ner. När han kommer ner i allrummet ser han att Mäster Sölve även har med sig Mäster Hane, ett annat familjeöverhuvud från kvarteret. Ute på gården går Mäster Halvtask och blänger mot dörren. Renodo drar sig till minnes att det varit något palaver mellan Mäster Halvtask och Mäster Hane tidigare. Renodo välkomnar så sina gäster och de skålar alla till minnet av Bernardo. När skålen avklarats undrar så Mäster Sölve försiktigt hur läget är? Går allting bra hos Herr di Spenzio? Var det sant att Herr Bernado dog av kopporna och det är ingen annan som är sjuk?
Renado förnekar att hans far dog av koppest men de andra tror honom inte, och tonen blir nu lite mera hätsk. Var det verkligen en brand på gården häromdagen? Varför har det inte anmälts till skrået? Sådan försumlighet kan äventyra hela kvarteret! Dessutom så går det minsann rykten om att Kleonora är en häxa, ögonvittnen finns, inte kan man låta en häxa springa runt fritt och förhäxa folk till höger och vänster. Sen hur är det med ryktet om att Bernardo inte mottogs av dödsriket och varför skickade Kejsaren sina kondoleanser till dödsvakan? Mäster Hane och Mäster Halvtask kan sedan inte hålla sig längre utan börjar argumentera om det misslyckade bröllopet mellan deras släkten och diskussionen spårar så ur fullständigt. Renodo står först bara tyst, förstummad av det som händer framför hans ögon när Mäster Sölve vänder sig mot honom igen – ”Och vad hände hos Blid&Mild, va, va? Var det häxan?” Renodo harklar sig och börjar förklarar lugnt och sansat vad som hänt och svarar på alla anklagelser med en bländande retorik som till slut lämnar både Mäster Sölve och Mäster Hane tyst och halvt övertygade. Mäster Halvtask ser sin chans att knäppa Hane på näsan och ställer sig på Renodos sida. Renodo övertygar till slut de andra att det som kvarteter behöver nu är enhet, inte mer splittring. Alla ondsinta rykten måste stoppas, Blid&Mild måste slängas ut från kvarteret en gång för alla och vi måste hålla ihop! Alla röstar för detta, sedan går de tre Mästrarna iväg i samlad tropp.
Renodo ropar till sig Talmino men innan de hinner börja prata om det som hänt så kommer Lucille, kokerskan och klagar över läget i hushållet. Hon vill ha mer betalt om hon skall fortsätta jobba i ett hushåll som har en häxa, minsann! Renodo lovar att allt skall bli bra, han har ett brev från Kejsaren själv som han tänker läsa upp för alla i hushållet senare mot kvällen men nu måste de återgå till sina sysslor. Lucille blir nöjd med det och går iväg för att handla på marknaden.
Talmino suckar tungt när han hör Renodos löfte och påpekar hur oerhört ogenomtänkt det löftet var, särskilt som det inte finns något sådant brev. Dessutom spelar det ingen roll vad det skulle stå i ett sånt brev, oavsett innehåll skulle det bara göra situationen värre. Renodo viftar undan Talminos invändningar och säger att det kommer ordna sig. Nu är det så att Renodo har ett litet jobb till Talmino, skulle det gå för sig? Vad, undrar Talmino.
Inget speciellt alls, svarar Renodo. Skulle du kunna leta reda på Blid&Mild och döda henne bara? Talmino bara tittar tyst på Renodo, svarar sedan ”Nej, jag har annat för mig” och lämnar sedan Renodo som ilsket stirrar efter Talmino.
Talmino ger sig iväg till Kejsarberget via sitt Cruta-gömställe där han tar med all Cruta utom en behållare. Vid Kejsarberget stoppas han av Kejsargardet men släpps in då han påtalar att han skall träffa Mäster Spinoza. Dörren till Spinozas residens öppnas av en blek man i livré och Talmino visas in. När Mäster Spinoza kommer in överlämnar Talmino Crutan och levererar den information han lyckats ta fram om den. De pratar sedan om det allmänna läget omkring Venderskaj. Spinoza är intresserad av att läget skall vara fortsatt instabilt, kanske det går att destabilisera det ytterligare. Förhoppningen är att det skall gå att locka fram Crutans originalägare om läget fortsätter vara osäkert. Talmino föreslår att man kan använda agenten inom ”Kronolabens Skugga” för att få det gänget att blanda sig i hela situationen.
Spinoza kommer sedan in på Danaldo, är det sant som det sägs att han är en sanningssägare? Talmino nickar och säger att det verkar så. Spinoza önskar träffa Danaldo, vilket Talmino finner vara en dålig idé men Spinoza ger sig inte och Talmino lovar att försöka ordna ett möte.
Något senare kommer en man in på gården, han söker Danaldo. Danaldo lyssnar på främlingen, tydligen önskar hans Mäster att möta Danaldo på värdshuset ”Tre Tuppar”. Danaldo går med på att möta denna mystiska Mäster som önskar träffa honom och de ger sig iväg mot värdshuset. Där får Danaldo träffa Mäster ”Kant” som erbjuder Danaldo att slå sig ner. Mäster Kant vill bara ställa några enkla frågor om Herr Danaldo inte har något emot detta? Danaldo går med på detta och de börjar prata om den munkorden som Danaldo tillhörde. De småpratar och Kant ställer ibland frågor eller påståenden som ibland är sanna, ibland inte och Danaldo kan vid varje tillfälle svara på om Mäster Kant talar sanning eller ej. När Mäster Kant verkar nöjd tar han så fram ett brev och skjuter över det till Danaldo. ”Detta är ett bekännelsebrev. Är det som står i det sant?” Danaldo läser det och svarar sen att det är sant. Mäster Kant tackar så mycket för Danaldos tid och ställer sig sedan upp för att lämna värdshuset men innan han går lämnar han en penningpung med sammanlagt tre trakiner i för besväret och en önskan om att kunna fortsätta deras samtal vid ett senare tillfälle.
När Danaldo kliver ut genom värdshusdörren sitter Talmino på bänken utanför och väntar. Han undrar om allt gått väl? Danaldo svarar jakande och de vänder och går tillbaka in på värdshuset då Danaldo vill bjuda på ett stop innan de går hem.
Nicolina kommer hem till sina föräldrars hus. Ytterdörren står öppen, mycket underligt då hennes far alltid brukar vara noggrann med att stänga och låsa. Hon går in och ropar på sina föräldrar men inget svar. Genom ett fönster ser hon Blid&Mild ståendes på andra sidan gatan. Hon, följd av några av sina män, kliver över gatan och in genom dörren och vänder sig sedan mot Nicolina. ”Dina föräldrar. De är i säkert förvar hos mig. Nu skall du och jag ha ett litet samtal och det är bäst att du gör mig nöjd med dina svar”. Bakom Blid&Mild knäcker en av männen sina knogar ljudligt.
”Du kommer inte komma ut ur staden utan min tillåtelse och den kommer du inte få om du inte gör mig glad och tacksam. Jag är låångt ifrån glad och tacksam just nu men det ska du ändra på! Eller hur, min lilla sparv?” Nicolina tittar sig förskrämt omkring men ingen flykt verkar vara möjlig. ”Du behöver bara svara på en enkel fråga, lilla flicka”, kraxar Blid&Mild, ”var ÄR MIN C RU T A!!” Nära till tårar så svarar Nicolina att hon inte vet. Hon får natten på sig att ta reda på det sedan är det slut med hennes föräldrar och försöker hon fly är det slut med henne också… Sedan får Nicolina gå.
Renodo står återigen framför gårdens folk. I hans hand håller han det brev han tänker läsa upp. Stämningen är högljudd och förväntansfull, vad är det som Kejsaren skrivit till Herr Renodo? De enda som fattas är Danaldo och Talmino som ännu inte kommit tillbaka. Renodo vill dock inte att de skall missa denna stora händelse så en av småpojkarna får springa iväg och hämta dem. Pojken springer så fort han kan till ”Tre Tuppar” och väl där springer han fram till Danaldo och Talmino och förkunnar med hög stämma att Renodo ska läsa upp Kejsarens brev, skynda er! Danaldo och Talmino följer med pojken tillbaka och de är i sin tur följda av ett stort gäng med nyfikna värdshusbesökare som inte vill missa denna begivelse!
Nu är det äntligen dags att läsa upp brevet. Renodo harklar sig och läser upp brevet som handlar om hur Kejsaren beklagar den stora sorgen och hur Bernado var en omtyckt och en god Trakorisk undersåte som gjort Kejsaren stolt. Efter att brevet lästs upp så hörs ett missnöjt mummel, var inte de Spinoza släkt med Kejsaren som de sagt? Och om nu Kejsaren står så nära Spinoza borde inte de inte kunna betala lite bättre, minsann? Renodo ser sig besviket omkring, det var inte så han föreställt sig att brevet skulle tas emot.
Dörren slås upp och Nicolina, med tårar i ögonen, kommer inspringande. ”Blid&Mild har mina föräldrar! Hon vägrar släppa dem om hon inte får Cru…….”. Nicolina tystnar abrupt när hon ser hur allas ansikten vänds mot henne.
FIN